Galen katt-tant med kärlek till det naiva och barnsliga. Älskar leksaker, äta ost, färger, dansa, barnböcker, hårigt och naket, vintagekläder, omtanke, möten. Börjar knappa in på medelåldern - men vägrar bli vuxen. Också är jag feminist förstås.

Tuesday, 17 February 2015

Montys bibliotek.

Är det något jag verkligen längtat efter i föräldraskapet så är det att försvinna djupt in böckernas världar med ett barn - och jag har för avsikt att högläsa med Monterrey så länge hon tillåter.

Böcker var en stor del av min egna uppväxt och jag var ständigt på stora äventyr. När jag inte läste brukade jag och bästisen leka våra böcker. Allra mest "De tre musketörerna" (vi var båda galet kära i D'Artagnan). Vi drog våra värjor och fäktades och talade så högfärdigt vi kunde i låtsade och välputsade mustascher.
Femböckerna blev också en lekfavorit. Fast mitt enda minne av det var hur vi kämpade med "r":en i "Frederick" - som blev nästan löjligt runda och konturlösa. Liksom halkade ur munnen. Fwedwick. Engelskan var svårbemästrad på den tiden. Och vi slogs alltid om att få vara den där "Fwedwick"

Ända sedan vi kom hem från BB har jag läst för Monterrey. Första veckorna fick jag kämpa mot gråten varje gång jag läste. Jag grät när jag läste om Barbro Lindgrens ensamma farbror. Grät när jag läste Anna Höglunds "Mina i Kina" för att den är så rasande vacker. Grät när Längel förlorade sin blå häst i Ulf Starks "Ängeln och den blå hästen". Ja, jag grät en hel himla massa till varenda bok jag plockade upp och funderade: När blev barnböcker så sabla ledsamma? Svar: När jag blev nybliven mamma.
Bar känslorna precis under huden, var omtumlad och hormonell. Fick anstränga mig för att hålla rösten i schack - men långa partier satt jag nästan och hulkgrät. Men barnet, hon har lyssnat intensivt ända sedan dag ett. Det bådar gott.


Nu har vi gått vidare till böckerna om Mumin. Det är muntrare och jag är kanske en anings mer i balans. Jag älskar Tove Jansson. I förrgår morse skrattade jag så tårarna sprutade när Mumintrollet blev förvandlad till ett spökdjur i "Trollkarlens hatt" och fnissade gott åt Tove Janssons fotnot:
*) Om du vill ha reda på vad bisamråttans löständer blev förvandlade till, kan du ju fråga din mamma. Hon vet nog. - Förf. anm. 
 Ja, vad kan jag säga..? Min värld är liten just nu. Ett mikrokosmos. Det är jag och Monterrey. Något annat ryms inte. Då är det inte så konstigt att en blir en smula.. galen. Och när en lever den här begränsade och fullkomligt utmattade tillvaron så är det rätt mysigt att fly in i barnböckernas oskyldiga och underbara värld. Jag trivs bra där. Har alltid dragits till barndom och det oskyldiga.

Nu vill jag i alla fall bygga upp ett digert bibliotek till Monterrey. Jag vill läsa för henne varje dag. Om jag räknar dagarna mellan ett och åtta års ålder blir det i runda slängar 2500 dagars läsning! Det kräver några böcker, tänker jag.

Här är min önskelista i nuläget, många är för ett större barn (och hennes mamma!) - men jag är så rädd att de ska gå ur tryck att jag inte vill vänta:

Flickornas historia i världen - åh, vad jag vill ha dessa! Har kommit i tre delar, men en är slut i tryck. Hoppas den kommer åter.
Kartor - är fullkomligt galen i kartor! Magi! 
Mina i vildmarken - underbara Anna Höglund igen. Vill ha alla hennes böcker. 
Om detta talar man endast med kaniner - ja, den här är väl allra mest till mig själv..
Jul i stora skogen - känns som världens mysigaste jultradition! 
Systern från havet - verkar så himla fin!
Katt kan i parken - katter! 
Molnfågel - vacker!

Jag börjar där. Ska försöka köpa en bok i månaden till Monterreys bibliotek. Och fynda lite loppisböcker - mer har vi inte råd med. 



1 comment:

  1. Vilken fin bild! Jag tipsar även om Nicke Nyfiken. Pedagogiskt och ganska trevliga böcker. Superkul att se dig igår.

    ReplyDelete