Galen katt-tant med kärlek till det naiva och barnsliga. Älskar leksaker, äta ost, färger, dansa, barnböcker, hårigt och naket, vintagekläder, omtanke, möten. Börjar knappa in på medelåldern - men vägrar bli vuxen. Också är jag feminist förstås.

Thursday, 22 January 2015

märkt.



Vill så gärna blogga, men orken och tiden räcker inte till. Vi är nu på hemmaplan, jag och Monterrey. Eller Innes som hon egentligen heter. Hon är en underbar liten människa och jag är kär. Vilken såklart gör vår tillvaro mycket lättare. För det är tufft. Rätt ofta kämpar jag för att hålla huvudet över ytan, kommer helt ur fas. Tiden räcker knappt till toabesök och slänga i sig en macka. Andra dagar bara flyter på och allt funkar och mamman är glad och myser i mammalivet. Nu har jag dock två sömnlösa nätter bakom mig och kämpar med tillvaron. Känner mig som en tryckkokare! Vill helst bara sätta mig ner och störttjura - men som ensam känner jag att jag inte får falla, måste vara stark. Så jag håller ihop, med ångesten lurande under ytan. Som jag saknar en famn och en gråtaxel! 

Idag vågade vi oss ut för första gången på egen hand. Älskar dessa vinterdagar. Fast kroppen är bra mörbultad och vi klarade inte mer än en tur runt huset. Guld värt ändå. Innes somnade innan vi kom ut och missade sitt första snöfall. 

Nu skriker brösten efter Innes, sprängfyllda och redo. Men Innes sover så rart härintill och hör inte bröstens rop. Får nog pussa lite på henne tills hon vaknar. 

Bilden ovan visar Innes lilla handavtryck på mitt bröst i morse. Så himla fint. Jag är märkt. Av kärlek. Jag är hennes nu. 


1 comment: