Galen katt-tant med kärlek till det naiva och barnsliga. Älskar leksaker, äta ost, färger, dansa, barnböcker, hårigt och naket, vintagekläder, omtanke, möten. Börjar knappa in på medelåldern - men vägrar bli vuxen. Också är jag feminist förstås.

Thursday, 6 November 2014

Månadens djur är givetvis.. (Onekligens bloggutmaning)

..trumvirvel.... taadaaa! Kissekatten, såklart. Liksom alla andra månader på året. Katter är fan bäst. Skulle inte överleva utan mina fyra. Spelar ingen roll hur moloken jag är, när de finns i min närvaro har jag alltid nära till ett leende, ett awwww!, ett fniss - ja, och för all del ett MORRRRR. För de kan driva mig till vansinne också.
Men jag kan inte föreställa mig ett liv utan. Jag blir aldrig immun. Förälskar mig i och återupptäcker dem ständigt.

Pablo. Världens skönaste fotboja. 
Vad jag älskar med katter?

* Hur de rör sig. Svassar runt här som om de äger hela världen. Här har vi figurer som fattar sitt värde. Inspirerande. Inget jäkla: Förlåt att jag finns till.. - bara helt självklart: Här är jag.

* Att de kommer med så mycket fula sidor, också. Manipulativa, skitjobbiga, egocentriska, ger tjyvnyp, rätt så elaka mellan varven  (inte mot mig dock), hämndlystna, tjurskalliga, krävande, snåla. Och definitivt att de har dåliga dagar som vi människor. Allt det här gör att det är lättare att vara kring katter än skenheliga hunden som hela tiden lägger sig vädjande blick på en: snälla, tyck om mig!!



När jag är med katterna känns det liksom okej att tappa humöret, bli grinig, högljudd. De förlåter mig alltid och backar aldrig. Tvärtom. Tycker ofta jag finner stöd när jag är på uselt humör. Då kommer en liten mjuk, vänlig sak och lägger sig intill eller ovanpå. Utan att kräva något. Bara som ett lugn.

* Att de tröstar när jag är ledsen. I synnerhet Esteban. Han har en enastående förmåga att känna när jag är ledsen. Då kommer han alltid och kryper tätt, tätt intill. Så himla fin.

* De är världens bästa på att njuta. Och att vara i nuet. Så är det bara. Vi har mycket att lära.

* De är gos-experter. O'boy. De vet verkligen hur en gosar. Älskar kattgos! Gnuggande näsor, tassar i ansiktet, blicken i min. Hur de ligger så tätt, tätt intill att det känns som vi smält samman. Som väldigt anpassningsbara pusselbitar. Samma förmåga som gör att en tiokilos-katt kan pressa sig ned i en glödlampskartong. Typ.
fotpussel.
* Sedan är de ju så jäkla roliga. Tröttnar aldrig på att se hur de beter sig med varandra och med mig och i sin ensamhet. De kan verkligen vara små clowner.

Så. Därför är katten månadens djur. De gör mitt liv så oändligt mycket roligare, mjukare och varmare. Uthärdligt. Kan inte i ord beskriva kärleken jag känner till de här. Så jag nästan tappar fotfästet. Nu ska jag ta Hector med mig under täcket och sova!

Här skulle jag ju vilja strössla med fina kattbilder, men jag orkar inte leta. Om ni är nyfikna på min kattfamilj så finns bilder här och här.

Hector, snart under täcket med mig!

Jag antar att 90% av de som följer Onekligens rubriklista har valt katten som månadens djur. Eller så är de lite mer fantasifulla än jag. Men hur skulle jag kunna välja något annat?? Till kaffet i morgon bitti ska jag botanisera bland andra bloggar som hängt på utmaningen. Hoppas på massa bilder!

2 comments:

  1. Katter är allt och mer därtill! Jag har tre stycken, men skulle gärna ha fler. Mannen säger stopp... När jag träffade min nuvarande man så gillade han inte katter. Jag hade två stycken då och det var helt klart för mig att ville han vara med mi fick han acceptera katterna oxå. Det gjorde han och lärde sig så småningom till och med att gilla dem. Efter ett antal år dog de två katterna med bara ett års mellanrum och jag tänkte att jag skulle vara utan katt ett tag. Vara lte friare att resa på kort varsel och så. Det tog sex månader så sa min man att vi måste skaffa katt. Han stod inte ut med den jag blev utan katt... Stressad, hetsig, alltid på språng, aldrig tillfreds... Så för mig är katterna inte bara det bästa i mitt liv, utan även nödvändiga för mitt psykiska välmående!

    ReplyDelete
    Replies
    1. Förstår precis. Levde med en allergiker i många år och fick kompromissa med häst och kanin. Hästen var ju inte på hemmaplan - men har samma kvalitet av här och nu. Det går liksom inte vara någon annanstans med hästar. Jag älskar det. Så himla meditativt. Men katter har ju många andra fördelar - också! Inte minst att en får ha dem på hemmaplan. En ständig närvaro. Kan verkligen inte föreställa mig ett liv utan. Känns bra jäkla deppigt. Och ensamt.

      Delete