Galen katt-tant med kärlek till det naiva och barnsliga. Älskar leksaker, äta ost, färger, dansa, barnböcker, hårigt och naket, vintagekläder, omtanke, möten. Börjar knappa in på medelåldern - men vägrar bli vuxen. Också är jag feminist förstås.

Tuesday, 23 September 2014

Monterrey enligt vårdguiden och kattmassage.

Det var länge sedan jag gjorde en veckorapport om min graviditet. Senaste gångerna jag läst om veckorna jag passerat har det helt enkelt inte hänt så mycket. Barnet verkar bara växa - så till slut tappade jag intresset att följa utvecklingen därinne. Idag gick jag dock in och läste om vecka 25 - som är veckan jag befinner mig i nu. Och sedan grät jag en skvätt. Kanske allra mest när det stod att Pappan nu kan höra barnets hjärtslag om han lägger örat emot magen. Så fint. Jag vill ha en pappa som lyssnar på mitt barns hjärtslag. Önskar jag kunde lägga mitt egna öra emot. Går det att köpa stetoskop??
Det här är Monterrey i siffror och vad hon pysslar med därinne i mörkret:

Monterrey är nu ca 33 cm. 33 cm!! och väger 700 gram. Hon kan knyta sina händer och greppa sina tår. Göra lite yoga därinne med andra ord. Fingrarna är fullt utrustade med naglar och fingeravtryck. Hon har fått en dygnsrytm, reagerar på beröring och på röster. I första hand sin mammas röst - men jag lever en så tyst tillvaro just nu att hon förmodligen är mer bekant med Täppas Fogelbergs röst genom mitt dagliga skval av radio P1. Det är ju förfärligt. Måste börja låta mer. Sjunga. Prata med katter (jag är blyg för Monterrey tyvärr). Hon har också börjat utveckla korttidsminnet. Undrar hur det ser ut. Hur en relaterar till världen och alla intryck utan referenser och språk. Utan vare sig ord eller bilder.
En annan sak är att barnet nu kan ha en chans att överleva utanför livmodern vid för tidigt födsel.

 http://baby.lovetoknow.com/
här är en bild på ett för tidigt fött barn i vecka 25.  Så fin. 
Har haft svårt att komma igång idag. Det började med de här..

det är alltså hector på andra sidan under täcket..
Add caption
 .. och fortsatte med att Pablo kom med spända nackmuskler och krävde nackmassage. Som han njöt! Han kröp högre och högre upp på bröstkorgen och till slut låg han nästan under hakan på mig. Då är det inte lätt att stiga upp.



2 comments:

  1. Hahaha, jag känner igen katternas knep för att hindra en att komma upp... Ben, armar, bröstkorg, ansikte. Spinnande och livsnjutande...

    ReplyDelete
    Replies
    1. Ja, jag blir nästan provocerad - för min egen oförmåga att vara i stunden och bara njuta blir så tydlig när de håller på sådär. Nästan så jag får överslag och måste gå upp och göra saker bara därför. Jag har att lära från de dära..
      Hittade din blogg idag, tycker mycket om! Och väldigt vackra katter! Har du abessinier?

      Delete