Galen katt-tant med kärlek till det naiva och barnsliga. Älskar leksaker, äta ost, färger, dansa, barnböcker, hårigt och naket, vintagekläder, omtanke, möten. Börjar knappa in på medelåldern - men vägrar bli vuxen. Också är jag feminist förstås.

Thursday, 31 July 2014

Slite - bloggen som aldrig blev av.

Idag när thomas och jag svischade genom det gotländska landskapet pratade jag med mamma. Jag frågade henne var på Gotland vi varit när jag var liten - för en gång tidigare har jag varit här. Jag minns en ö med jättelika vågor och härligt vatten. Men också en massa jobbigt jag kanske återkommer till senare i texten. Ifall inte maten hinner bli färdig först. 

- Ena gången var vi i alla fall i Slite, svarade mamma.
- Men jag har ju bara vart på Gotland en gång! protesterade jag.
- Ja, just ja, sa mamma - du låg ju min mage den gången.

Så för ganska precis 40 år sedan så var min mamma på Gotland. Gravid med mig. Och boendes på en ort som hette Slite. Vi åker dit! sa jag till Thomas. För jag såg något fint i det där - att mamma för 40 år sedan bar mig i sin mage - på den plats där jag är nu, bärandes min Monterrey. Så Thomas och jag styrde kosan mot Slite för äta. 

Jag föreställde mig en fin gammal semesterort, gamla krogar med anor och fantiserade om att jag skulle vandra i min mammas fotspår och kanske äta på samma restaurang där hon en gång suttit. Tillsammans med mig, som ett förhållandevis omedvetet litet liv. 
Men när vi kom fram till denna gamla turistort, med anor från åtminstone tidigt 70-tal, så fann vi.. en industriort. Ful och trist. Med rykande skorstenar. Och bara ett restaurangval: Pizza och Pub. Där tror jag inte min mor satt på 70-talet. 
Besvikelsen var stor. Jag hade tänkt att besöket skulle inspirera mig till en fin blogg - för den här historien kändes nästan som ett möte. Som att jag mötte min unga mamma - när jag själv går här, på Gotland - gravid och på semester. 

Det blev inget restaurangbesök - istället åkte vi hem. Och tände grillen. Har levt på grillad halloumi, champinjoner och tomater i två veckor nu. Mäkta less - med det är svårt att grilla när en inte vill grilla kött och inte tål feta fiskar - för att gallan vänder sig ut och in. Så här sitter jag nu och skriver, i väntan på maten. Och där blev den klar. Mmmmm.. Halloumi. 

No comments:

Post a Comment