Galen katt-tant med kärlek till det naiva och barnsliga. Älskar leksaker, äta ost, färger, dansa, barnböcker, hårigt och naket, vintagekläder, omtanke, möten. Börjar knappa in på medelåldern - men vägrar bli vuxen. Också är jag feminist förstås.

Wednesday, 7 May 2014

Lilla Huset På Prärien är torsk och ris.

Idag inledde jag mitt Lilla Huset På Prärien-maraton. Jag har i månader försökt ladda ner, men efter tre misslyckade försök (där varje försök tagit veckor - för det är nio säsonger!), så köpte jag alla nio säsonger för 99 kronor styck. Betala en annan gång. Brukar aldrig nappa på sådana där erbjudanden, men just nu behövde livet verkligen en guldkant.

Har sett två avsnitt ikväll. Ååååhhh! *lägger saligt en hand på hjärtat och blundar*. Jag älskar lilla huset på prärien! Det var precis vad jag behövde. Jag har gråtit, skrattat och blivit hjärtnupen om vartannat (ja, jag är hormonell). Ni som läser min blogg kanske har förstått att jag tampas med världen just nu. Jag har stängt ute media till stor del och väljer med stor omsorg vad jag vill utsätta mig för. Jag klarar inte ont, dumt, sexistiskt, stereotypiska dumheter, pulshöjande. Framför allt är jag mäkta trött på alla män som syns överallt. Det är så galet att botanisera filmtips på IMDB och se mängder med rollistor med 15 män och två kvinnor bland nyckelkaraktärerna. Där kvinnan oftast bara är ett sexigt och vackert smycke eller någons morsa. Platt porträtterad och där för den manlige karaktären och publiken. Jag längtar efter hjärta, respekt, oskyldigt, äkta, KVINNOR och snällt. Skonkost för själen. Kokt torsk och ris för hjärtat.

Så.. är Lilla Huset kokt torsk och ris? Jajamensan. Och något alldeles förunderligt med Lilla huset är att jag står ut med männen. Ja, faktiskt gillar de allra flesta av dem. DET är ovanligt när jag kollar på film/TV. Männen i Lilla Huset är empatiska, omtänksamma, varma, komplexa. De tar i varann. De vågar gråta. De kramas. De skrattar tillsammans. De kommunicerar. Och de samarbetar med sina partners. Arbetar sida vid sida, ingens arbete värderas högre.

Framförallt älskar jag mamma Ingalls, kanske mycket för att hon påminner om min bror. Det är något med minspelet och något i blicken - närvarande, lite bestämd, eftertänksam och snäll. En blick som tar leendet i hand och strålar ikapp. Hon är den vackraste kvinnan jag vet.

Familjen Ingalls alltså.. om jag kunde få det de har skulle jag köpa kärnfamiljsidén med hull och hår. Så mycket kärlek. Alla delar utrymmet. Alla får höras och synas och alla värderas lika dyrt. Och när mamma och pappa byter blickar slår det blixtar genom TV-skärmen! Och de är så fysiska med varann. Det går inte att ifrågasätta den kärleken.

Jag är rätt bra på att bli nyfiken på skådisar och brukar göra en wiki-koll. Den här gången tänker jag stå emot. Jag vill att Lilla Huset ska vara på riktigt. Inget filter får komma emellan. Skådisens skugga får inte vara med. Jag vill inte veta att Charles Ingalls lever i en kropp som tillhör en våldtäktsman eller någon som dött av cancer. Eller att Caroline kropp tillhör en aktiv abortmotståndare eller ett maniskt hälsofreak.

Nu ska jag se ett par avsnitt till. Jag har tänt ett pumpkin pie doftljus som jag köpt i amerika - för jag föreställer mig att det är ungefär så det doftar hemma hos familjen Ingalls. Blandat med doften av cederträ och en tänd eldstad. Och ibland lite piprök.
Säger som Laura Ingalls: Home is the nicest word there is. En tid framöver kommer lilla huset på prärien vara mitt hem. Ett hem som genomsyras av omtanke, medmänsklighet och kärlek.

Bye Bye, nu ska jag till Walnut Grove i Minnesota - som ytterligare en svenskättling! På återseende!

Lars Hanson. En annan svenskättling. Faktiskt han som grundade staden
Walnut Grove! Det ni! Han är inte riktigt lika stilig i serien.

P.S Jag ser att det är en hel del besök på min sida varje dag - och det är ju jättekul! Föreställer mig att det kanske är ett fåtal ihärdiga som tittar in då och då för att se om det kommit ett nytt inlägg. Förlåt att jag varit tyst. Hormonkarusell! Hur som helst vill jag tipsa om att klicka på Bloglovin- knappen här intill 

------->

Bloglovin är toppen. De gör en lista på alla nya, olästa blogginlägg från alla bloggar du följer. Med email-notifiering om du vill det. Superbekvämt! Dessutom går det att tjyvkika på vilka bloggar jag tycker om och gillar, om det finns en nyfikenhet på det.

No comments:

Post a Comment